En vän...

Jag vet inte vad jag ska göra.
En av de allra bästa vännerna jag har haft har jag börjar glida ifrån i över ett halv år nu. Sen oktober/november någon gång. Det började med att hon aldrig kom till skolan. Hon var sjuk. Jag tänkte inte så mycket mer på det.
Det gick dagar, det gick veckor... Jag började fråga henne om det hade hänt någonting... men hon var bara sjuk, först den ena sjukdomen, sen den andra?
Men hade det verkligen inte hänt någonting? Hänt någonting med henne? Eller en släkting? En nära vän?
Mådde hon dåligt psykiskt?
Tankarna rulla omkring. Jag pratade med mina andra kompisar om det. Jag märkte på dom att dom var lika oroliga som mig. Man känner sig så maktlös när man inget vet. Fasst vi kanske visste? Det var kanske bara feber, halsfluss. magsjuka.. vad allt nu var.
Jag saknar henne så otroligt mycket. Jag saknar det vi hade. Vi kunde prata om allt, i alla lägen.
Hon har aldrig dömt mig för att jag vågar vara mig själv. Hon förstår min humor. Vi har aldrig bråkat.
Jag gillar verkligen inte det som har hänt, jag vet ju inte ens varför...
Vi hade en så speciell relation. Visst älskar jag mina andra vänner, absolut!  men det är inte på samma sätt.
Visst kan jag prata med dom, men inte på samma sätt. Det kändes som att hon förstod mig, och jag henne.
Var allt ett spel? Var hon bara jävlig bra på att lyssna och låtsas förstå? Är jag en dålig lyssnare? Kände hon att hon inte kunde prata med mig? Är det därför det har blivit såhär?

KnaZ Saknar EyMy...

Har ett brev i min hand, hittade det för en stund sedan. Där står det hur mycket jag betyder för henne. 
Det var det brevet som satte igång mina tankar. Nu har jag skrivit ner dom och hoppas på att kunna få somna.


Godnatt!

p.s. skall nog visa henne brevet imorgon och se om hon kommer ihåg det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0