jennijal | KnaZ <3

Jag önskar det kunde försvinna bort, bort jävla ångest!
Dra åt helvete, försvinn från mig, mitt huvud och min kropp.
Det gör bra ont, tar skada och hjälper inte alls till när jag måste få reda ut och komma någon vart angående det jag har ångest över.
Den förstör mitt jävla messed up, fucked up HUVUD! Förstör min jävla vardag, förstör natten.
Och allt den jäveln lämnar kvar är alla förvirrande tankar och stor rejäl jävla klump i magen.

Vissa dagar vill man bara sjunka ner i kudden och försvinna, försvinna ifrån allt och alla. 
Nej, jag vill inte dö. Jag vill bara försvinna.

Sitter i ett rum där det är alldeles tyst, bara små klick från datormusen som hörs.
Jag sätter mig på sängen, sätter igång min bärbara dator. Jag loggar in på facebook. Jag kollar lite. Jag loggar ut.
Vad ska jag nu göra? Jag loggar in, jag loggar ut, jag loggar in, jag loggar u... Och det fortsätter.
Klicken från datormusen låter fortfarande. 
Dom har börjat låta allt oftare i detta rum. Vågar jag säga till? Nej, kanske en reaktion som  jag inte kommer klara av skulle  skulle utspela sig.
Jag minns då klicken avtog så fort jag kom in i detta rum. Men nu händer det inte alls lika ofta. Jag känner mig ensam. 

BRÅK

mer klick.

Jag borde aldrig...

Jag får väl plugga. Fixa mig.

Godnatt bloggen!
Nu går jag och lägger mig efter en mycket stressfull dag!

Jag vet inte vad jag ska göra.
En av de allra bästa vännerna jag har haft har jag börjar glida ifrån i över ett halv år nu. Sen oktober/november någon gång. Det började med att hon aldrig kom till skolan. Hon var sjuk. Jag tänkte inte så mycket mer på det.
Det gick dagar, det gick veckor... Jag började fråga henne om det hade hänt någonting... men hon var bara sjuk, först den ena sjukdomen, sen den andra?
Men hade det verkligen inte hänt någonting? Hänt någonting med henne? Eller en släkting? En nära vän?
Mådde hon dåligt psykiskt?
Tankarna rulla omkring. Jag pratade med mina andra kompisar om det. Jag märkte på dom att dom var lika oroliga som mig. Man känner sig så maktlös när man inget vet. Fasst vi kanske visste? Det var kanske bara feber, halsfluss. magsjuka.. vad allt nu var.
Jag saknar henne så otroligt mycket. Jag saknar det vi hade. Vi kunde prata om allt, i alla lägen.
Hon har aldrig dömt mig för att jag vågar vara mig själv. Hon förstår min humor. Vi har aldrig bråkat.
Jag gillar verkligen inte det som har hänt, jag vet ju inte ens varför...
Vi hade en så speciell relation. Visst älskar jag mina andra vänner, absolut!  men det är inte på samma sätt.
Visst kan jag prata med dom, men inte på samma sätt. Det kändes som att hon förstod mig, och jag henne.
Var allt ett spel? Var hon bara jävlig bra på att lyssna och låtsas förstå? Är jag en dålig lyssnare? Kände hon att hon inte kunde prata med mig? Är det därför det har blivit såhär?

KnaZ Saknar EyMy...

Har ett brev i min hand, hittade det för en stund sedan. Där står det hur mycket jag betyder för henne. 
Det var det brevet som satte igång mina tankar. Nu har jag skrivit ner dom och hoppas på att kunna få somna.

Godnatt!

p.s. skall nog visa henne brevet imorgon och se om hon kommer ihåg det.

Åh nu blir jag så ledsen! :'(
"Utgången modell som inte säljs längre" stod det när jag skulle kolla vad min älskade kamera kostade.
Jag ville ju så gärna ha den. Den var ju både bra och snygg! 
Får väl kolla omkring och se om den säljs någon annastans :(

Hej alla 
Just nu sitter jag och pluggar psykiatri igen.
Fasst denna gången så skriver jag om hur det var att pratisera inom psykiatrin.

För ett tag sedan så hittade jag världens sötaste systemkamera! 
en ROSA! Och jag bara måste få den! :D
Här finns massor med olika färger, don't you just love it? :D

Igår så blev jag hämtat av älsklingen och vi åkte och köpte godis och beställde pizza. 
Efter det så blev det ishockey på tv'n. Och som dom flesta redan vet så körde finland över sverige. Inget förvånar mig, hehe :P

Vilken tur att hjärtat ringde och fick mig på bättre humör!
Åh Vad Jag Älskar Honom! <3

Har skrivit ett A4 nu.. orkar fan inte mer, men måste :(
Och så mår älsklingen inte så bra heller och då tänker jag på honom. Krya på dig sweetie<3
Får väl fortsätta då, är ju inte ens klar med första uppgiften! 
Åh, fan vad jag längtar till studenten!

Nu får jag väl försöka ta tag i det här!
Plugg, plugg, plugg, plugg, plugg, plugg, plugg, plugg, plugg, plugg, plugg

Imorgon börjar skolan igen, det ska bli awesome att få träffa alla igen, men jag har MINST 4 inlämningar som ska in och jag har inte ens kommit halvägs med någon av dom...

Har haft en så otroligt bra dag. 
Det var inte ens meningen att jag skulle sova hos honom inatt.

Jag vaknade upp helt utvilad, vilket jag inte gjort på flera veckor.

Vi gjorde inget speciellt. Men ÄNDÅ så blev dagen så fantastisk. Jag kände mig faktiskt riktigt älskad.

Nu bär det av till skövde för att träffa Linda och Amanda och ta ett glas vin med dom. Härligt härligt! :)

Vaknade för en timma sedan och har inte kunnat somna om. Lika bra att gå upp.
Idag ska man åka in till det lilla samhället för att köpa balbiljetter, och sen blir det väl att åka direkt hem igen... värt.
Jag ska inte göra något speciellt i helgen. Så jag får väl ligga i sängen tills på måndag.
Hehehe... Nu ska jag äta frukost. Ha en bra dag.

Smärtan skär i mig samtidigt som jag försöker ignorera den för att behålla leéndet på dina läppar. Jag vill inte att du ska se.

... men det är klart att du gör!

Min pojkvän brukar fråga mig varför jag aldrig kan släppa det negativa kommentarerna han hävt ut sig när han vart lite irriterad/sur.
Och jag kan aldrig ge honom något bra svar. Det är så självklart för mig, men han kan inte se det.
Vill såklart inte haka mig fasst vid det, vill verkligen inte! Vill bara fly.

Att vakna varje morgon och känna sig svag och hopplös. Att tycka att det är en enorm prestation att ta sig ur sängen och möta ännu en mörk dag. Det finns inget att se fram mot, utan allt har en svart skugga och värst är det att bära känslan av att vara värdelös.

Hjälp mig, led mig ut ur mörkret till det lilla fladdrande ljus i slutet av tunneln. Hjälp mig orka!

Varför blev jag vald till flickan med det trasiga livet?

 

Jag vill ju känna kärlek nu också, inte bara när jag är där fysiskt.
Jag vill få sms där det står "Jag älskar dig" utan att själv behöva skriva det 1000 gånger först.
Jag begär inte att få det 24/7, men i alla fall ibland. En liten vink på att jag faktiskt är älskad.

Det är såhär att jag umgås väldigt mkt med min pojkvän och är med honom nästan varje helg. Så för bara några timmar sedan så frågar jag honom vad som händer i helgen och får som svar att han ska vara med en av sina kompisar och hitta på något. Och självklart tycker jag att han ska få göra det, men varför talar han inte om det för mig lite tidigare? När jag sa att jag gärna skulle vilja att han talar om sånt för mig så frågar han om jag verkligen måste ha sån koll på honom. Jag vill inte va som någon morsa för honom, absolut inte. Men är det så mycket begärt att han talar om sånt för mig? :/
Jag förstår ärligt talat inte vad som är fel med det. Tänk om jag fått reda på det lite tidigare och kanske kunnat hinna planera något annat istället?

Nu har jag precis tränat och känner mig helt jävla död ärligt talat. Hehe eller kanske lite full, vinglar ju allt lite granna ;)

Idag sitter man innomhus trots att det är 20 grader i solen där ute?
Varför?
Är dep...

Fan vad jag saknar skolan... Ja, alltså gemenskapen och allt det där, absolut inte pluggandet